Puheenvuoro



Åstrand Bo-Göran, ombudet

Otsikko:
Seurakuntarakenteiden kehittämisen päälinjat, hallintovaliokunnan mietintö 1/2013 kirkkohallituksen esityksestä 11/2012

Täysistunto:
Keskiviikkona 15 päivänä toukokuuta 2013 klo 9.00

Teksti:
Arvoisa puheenjohtaja, hyvät kollegat. Kuten piispa Vikström puheenvuorossaan totesi, niin tien valinta on nyt edessämme. Minusta suunta on oikea, jos valitsemme uuden yhtymämallin. Se tulee antamaan hyvät toimintamahdollisuudet seurakunnille ja takaa myös sen, että pienet seurakunnat voidaan halutessaan säilyttää myös tulevaisuudessa. Mutta se takaa myös sen, että jos halutaan, niin myös aika isoja seurakuntia voidaan muodostaa tulevaisuudessakin. Kuitenkin alkuperäisessä kirkkohallituksen esityksessä oli seurakuntien asema vahvempi kuin hallintovaliokunnan mietinnössä. Se näkyy muun muassa siinä, että kirkkohallituksen esityksessä joku seurakuntien kirkkoherroista hoitaisi yhtymärovastin tehtävää. Tämä järjestelmä, näin olen ymmärtänyt, perustuu primus inter pares -ajatteluun, jossa seurakunnat ja kirkkoherrat ovat tasavertaisia keskenään. Jos haluamme, että yhtymä todellisuudessa pysyy juuri palveluorganisaationa, tämä periaate on edelleen erittäin tärkeä, siis primus inter pares -ajattelu. Koska johtajan tulee olla samassa suhteessa itsenäinen esimieheensä nähden kuin hänen johtamansa organisaatio. Tämä toteutuu, jos primus inter pares -ajattelu säilyy ja jos yhtymärovastin tehtävää, siis ei virkaa vaan tehtävää, hoitaa joku kirkkoherroista määräaikaisesti. Mitä enemmän lähdemme siihen suuntaan, että yhtymärovastin tehtävä muodostaa oman viran, sitä enemmän lähestymme tilannetta, jossa yhtymä toimii emoseurakuntana, niin kuin muun muassa Mäkinen totesi. Tämä ei olisi ehdotetun mallin intentiota, ei ainakaan kirkkohallituksen esityksessä.

Ett grundläggande kännetecken för den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har varit, att genomgående slå vakt om lokalförsamlingen. Det här har i den lutherska kyrkofamiljen varit någonting av vår kyrkas stolthet, att slå vakt om lokalförsamlingen. Där människor samlas kring ordet och sakramenten, så är kyrkan närvarande i sin fullhet. Det här är inte en romantisk tanke utan en grundsten i en teologi som ger uttryck, för att det som behövs, utöver detta, är strukturer som hjälper församlingen att vara just det som den är, nämligen den grundläggande enheten i vår kyrka. Och att åtminstone i teorin möjliggöra en cirkulation mellan församlingens kyrkoherdar i skötseln av samfällighetsprostens uppgifter, ger uttryck för primus inter pares -tänkandet, både i fråga om församlingarna som innesluts i denna samfällighet och dess kyrkoherdar. Och det här är mer än symbolik, därför att det som samfällighetsprosten kommer att leda är egentligen allt,som möjliggör församlingarnas verksamhet. Det vill säga personalen, ekonomin och fastigheter. Utan dessa, personalen, ekonomin och fastigheterna, kan församlingarna inte göra något av det, som de som grundläggande enheter är kallade att göra.

Tässä on siis kyse enemmän kuin symboliikasta, koska se mitä tuleva yhtymärovasti tulee hoitamaan on periaatteessa seurakuntien kaikki toimintaedellytykset, sisältäen henkilökunnan, talouden ja kiinteistöt. Siksi tulen kannattamaan Aulikki Mäkisen ehdotusta, että yhtymärovastin tehtävät ja viran täyttömenettely muotoillaan jatkovalmistelussa kirkkohallituksen esityksen mukaan.


Paluu